Av Lisbeth Larsson, redaktör för Buddhism-nu
Det finns en väl upptrampad stig, som leder till frihet, glädje och äkta medkänsla. En livets väg, noga utforskad och beprövad under mer än 2500 år. En visdomslära med gamla anor, men mer aktuell och angelägen än någonsin.
BUDDHISM står det på vägskylten.
Det är en öppen och stabil väg, med enda kravet att du måste gå den själv. Motivation och tålamod är bra att ha i ryggsäcken. Att växa som människa och bli herre över sitt sinne, sina tankar och känslor kräver nämligen både engagemang, övning och tid. Att lära sig konsten att leva mer närvarande och försöka se verkligheten precis som den är fordrar därtill erfarna vägvisare.
Buddhismen grundar sig på Buddhans lära, Dharman. Buddha betyder en som ”vaknat upp”; blivit varse och kommit förbi det som skymmer sinnets verkliga natur. Buddha är en som blivit upplyst; en som ser verkligheten direkt och precis som den är, med ett klart, öppet och medkännande sinne.
Enligt buddhismen finns denna medvetandets innersta natur i allt och alla, som livets väsen, en sann ursprunglig kraft. Att vi så sällan ser eller är medvetna om denna vår verkliga natur, beror på att så mycket skymmer vår djupa inneboende kraftkälla. Det kan vara lidande, frustration och otillfredsställelse. Kanske fyller ett hektiskt liv med stress, karriär och aktiviteter alla dagens vakna timmar. Ständigt rycks vi med av alla tankar och känslor, utan att ens märka det. Sällan har vi tid och ro att reflektera över vem vi egentligen är, vilka möjligheter vi har och vad meningen med liv och död är. Allt rullar bara på.
Buddhism är en hoppfull, praktisk och tidlös visdomslära, som är fylld av glädje, medkänsla och humor. Läran innehåller inga dogmer och ingen gud, som man måste tro på. Det är metoder att använda och sätt att försöka leva. Det handlar om övning och praktik i det dagliga livet. Buddhism är tillämpning. Det svåra är att plocka undan all bråte, alla inrotade vanor och ovanor, som skymmer sikten. Att inse att vår kropp, våra tankar och känslor är jättefina instrument och verktyg, som vi kan använda; istället för att dessa verktyg ska använda och köra med oss.
Det finns många vägar inom buddhismen som strävar mot samma mål, men med olika metoder. Det finns flera olika traditioner och inriktningar, där de olika sätten att praktisera passar olika människor. Buddhismen ger oss metoderna att vakna upp, att bli fria, men vi måste göra jobbet själv och ge det den tid som behövs. Meditation, etik och visdom är grundpelarna.
Som i allt annat, när vi vill uppnå något, måste vi jobba aktivt för det. Vill vi vinna guld i OS, kräver det en oerhörd målmedvetenhet, disciplin och massor av träning. En bra tränare är också en fördel. Vill vi bli duktiga i vårt yrke, som vårdare, snickare, konstnär eller läkare, fordras det både teoretiska studier och mycket praktik. Likadant är det om vi vill växa som människor, bli mer närvarande, medkännande och öppna för allt i livet.
Att tillämpa buddhismens insikter är som att följa en god, genomarbetad vägbeskrivning. Själva vägen går upp och ner. Ibland kröker den så mycket att man nästan känner sig som man var längre från målet än när man började. Den går över ljusa fält och genom mörka, stormiga partier. Precis som livet är. Men i buddhismen har man en bra guide att ta sig framåt med. En guide som hela tiden talar om empati, om rätt leverne, om goda handlingar, om värdet av uppmärksam närvaro. Om att ta väl vara på sig själv, medresenärerna och omgivningen.
|
”Att upphöra med onda gärningar, lära sig göra det goda och förädla hjärtat,” svarade en indisk mästare när en from kinesisk kejsare frågade vad som är buddhismens grundläggande princip. ”Men detta är ju så enkelt att ett barn på tre år skulle kunna förstå det,” sade den förvånade kejasaren. ”Ja, det är så enkelt att ett treårigt barn kan förstå det, men så svårt att omsätta i praktiken att inte ens en man på åttio klarar det.” (Sangharakshita) |
Uppvaknande, att bli helt och hållet fri och se klart, är ett gemensamt mål för alla buddhister. Alla kan närma sig det, även om det kan tyckas mycket avlägset och omöjligt. Men kommer jag bara en liten bit på vägen har jag ändå vunnit mycket. Blir jag lite mer vän med mig själv, kan jag bli bättre vän med andra. Kanske kan jag se lite klarare, lyssna lite bättre, bli lite mer medkännande, vara lite mer närvarande och öppen. Bli fri från det som binder och hämmar. Glädja mig i det innevarande ögonblicket och ta svårigheterna när de kommer. Vara i verkligheten precis som den är - oavsett hur den är. Och göra det som är bäst i just den givna situationen. Kanske sträcka ut en hand till någon som behöver stöd. Kanske engagera mig i miljörörelsen. Eller kanske något så enkelt som att kunna njuta av kaffet och känna smaken av det goda brödet. Just här och i detta nu.
|
Att släppa taget är vägen till den sanna friheten. |
Citatet är hämtat ur ”Den tibetanska livs- och dödsboken” av Sogyal Rinpoche, Vattumannen förlag, 2006.
Anekdoten om kejsaren är hämtad ur "Buddhas ädla åttafaldiga väg – vision och omvandling" av Sangharakshita (Bodhi förlaget, 2000)
